Garran

Den varma vinden smeker Oves lätt solbrända ansikte. Det enda som hörs är vindens brus och vattnet som slår mot klipporna. Ove ligger tillbakalutad i sin roddbåt. Här kan han verkligen koppla av, känner varken stress eller press. Fiskarna verkar ha tagit semester för dagens fångst blir enbart sjögräs. Måhända lurar fiskarna i vassen, likt stressen och pressen som kommer när man inte ligger i sin roddbåt på den öppna sjön.

Bloggen har blivit vida känd. En större besökskrets ger större utslag. Det gäller att leverera. Ove är dock lugn som en filbunke. Pressen att prestera ett matnyttigt inlägg rör honom inte ryggen. Hans tankar klarnar så fort han är ute bland fiskarna. Där trivs han som i fisken i vattnet som ett välkänt uttryck lyder. Varför jag skriver om mig i tredje person? Mina alster känns mer levande på något sätt. Vet hut om dem är intressanta eller ens bra nog för Veckans Pjåler, jag fortsätter ändå. Läsarmailen strömmar in så jag får väl ta det som ett gott omen. Omen, det ordet är snarlikt ett djur. Vilket? Skickar över frågan till mina kära bloggkollegor.

Ledtråd: I Bibeln benämns djuret som det slugaste och mest lömska.

Mannen med Umeås säkraste musiksmak rekommenderar: Ross Copperman ? They?ll never know.

//Ove - din inspiration i vinterkylan.