Garranstunder vi minns!
För att fortsätta på Fruktkenneths spår (läs 28/1-2008) är det nu dags för ännu ett minne som ligger nära hjärtat.
den 13(?) juni 2006. Det är skolavslutning och vädret är fint. Garranboys möts upp för att styra upp en riktig festkväll i ett sommarvarmt Umeå. Cyklarna är väloljade och humöret på topp när gänget sätter av mot den lilla oasen av bänkar och bord vid Umeälvens kant, inte allt för långt från centrum. Det ska drickas öl och det med råge. Det hela börjar ta fart och taggen ökar, men det dröjer inte alltför länge innan det glada skaran får besök av civilpoliser som tyvärr meddelar att intagande av alkoholhaltiga drycker inte är tillåtet på allmän plats, och gänget får lov att bege sig vidare.
Efter en stunds cyklande mot Umeås stolthet Umedalen hittar vi det vi söker. En öde fotbollsplan. Två avbytarbås vänds mot varandra, stereon skruvas upp och förfesten får åter igen upp farten. Hövdingen SMS-ar, Jögga dricker slattar och Öjvin och Ginger bränner halsen med absinthe.
Efter en bra stund beger vi oss in mot stan igen för att ta tag i saken ordentligt, undertecknad rycks iväg till fest hos en klasskompis medan resten beger sig mot I20-skogen i hopp om att hitta en fest värd namnet. Efter att tillbringat några timmar på klasskamratens fest lämnar jag partajet med orden "jag orkar inte", men efter en snabb vilopaus i närmaste rabbatt kommer taggen tillbaka och jag bestämmer mig för att försöka hitta de andra. Jag stöter ihop med en del folk på väggen och när jag lyckats ta mig nästan hela vägen till skogen, och klockan blivit så pass mycket att tuppen nästan är redo att gala, slår sista shotten till och jag bestämmer mig för att ta en snabb "vilopaus". När jag sedan kvicknar till får jag efter ett snabbt, men inte så renspråkigt, telefonsamtal reda på att festen är slut och att de flesta begett sig hemåt medan resten befinner sig på Max för fyllekäk.
Så för min egen del slutar kvällen i en buske utanför Vildmannavallen.
Visst, det kanske inte blev den mest lyckade festkvällen i mannaminne, och minnet sviktar när försöker kartlägga vad som hänt dom andra, men med mig från denna kväll har jag i alla fall vad jag skulle vilja säga är en Garranstund att minnas.
/Gärard Synth
den 13(?) juni 2006. Det är skolavslutning och vädret är fint. Garranboys möts upp för att styra upp en riktig festkväll i ett sommarvarmt Umeå. Cyklarna är väloljade och humöret på topp när gänget sätter av mot den lilla oasen av bänkar och bord vid Umeälvens kant, inte allt för långt från centrum. Det ska drickas öl och det med råge. Det hela börjar ta fart och taggen ökar, men det dröjer inte alltför länge innan det glada skaran får besök av civilpoliser som tyvärr meddelar att intagande av alkoholhaltiga drycker inte är tillåtet på allmän plats, och gänget får lov att bege sig vidare.
Efter en stunds cyklande mot Umeås stolthet Umedalen hittar vi det vi söker. En öde fotbollsplan. Två avbytarbås vänds mot varandra, stereon skruvas upp och förfesten får åter igen upp farten. Hövdingen SMS-ar, Jögga dricker slattar och Öjvin och Ginger bränner halsen med absinthe.
Efter en bra stund beger vi oss in mot stan igen för att ta tag i saken ordentligt, undertecknad rycks iväg till fest hos en klasskompis medan resten beger sig mot I20-skogen i hopp om att hitta en fest värd namnet. Efter att tillbringat några timmar på klasskamratens fest lämnar jag partajet med orden "jag orkar inte", men efter en snabb vilopaus i närmaste rabbatt kommer taggen tillbaka och jag bestämmer mig för att försöka hitta de andra. Jag stöter ihop med en del folk på väggen och när jag lyckats ta mig nästan hela vägen till skogen, och klockan blivit så pass mycket att tuppen nästan är redo att gala, slår sista shotten till och jag bestämmer mig för att ta en snabb "vilopaus". När jag sedan kvicknar till får jag efter ett snabbt, men inte så renspråkigt, telefonsamtal reda på att festen är slut och att de flesta begett sig hemåt medan resten befinner sig på Max för fyllekäk.
Så för min egen del slutar kvällen i en buske utanför Vildmannavallen.
Visst, det kanske inte blev den mest lyckade festkvällen i mannaminne, och minnet sviktar när försöker kartlägga vad som hänt dom andra, men med mig från denna kväll har jag i alla fall vad jag skulle vilja säga är en Garranstund att minnas.
/Gärard Synth
Kommentarer
Postat av: edwin
det var en najs kväll
Trackback
