Garrans årskrönika 2009
Så var det dags att sammanfatta ännu ett år med Garran Boys. Fjolåret summerades under total bitterhet då samtliga krigare befann sig uppe i Hemavan för att fira in dett nya året samtidigt som undertecknad satt hemma nykter i total otagg och väntade på att döden skulle komma ett år närmare. Bröderna hade just kraschlandat efter ett antal vilda månader i Storbritanniens/Europas/Världens (?) huvustad London. Frågorna var många och behovet för svar var stort. Hur skulle de arma arbetargrabbarna hitta jobb när finnanskrisen hade sparkat folkhemsdörren på vid gavel? Hur skulle bröderna kunna hålla samman när livet börjar dra i var och en av dem? Vad skulle egentligen hända med högborgen Garran som alltid hade varit en oas i den öknen som kallas Umeå? Ja frågorna var onekligen många men svaren lät inte vänta på sig.
Efter några veckor med hardcore-chillande och otaliga partier Risk så började grabbarna så smått hitta en plats i livets cirkel igen. Några gick tillbaka till posten, två började med att bit för bit sälja sin själ på Online (där båda i skrivande stund fortfarande säljer ut bitar av sig själv till högst bjudande, oerhört starkt), någon påbörjade värnplikten, någon försvann in i mörkrets korridorer på Skogaholms, någon slet för farsan och någon började vandra i Universitets celler och rum för ynka 2600 i månaden. Alla hade de dock en sak gemensamt de kopplade bort på veckorna för att sedan dränka sina sorger i på Coronas svettdoftande dansgolv eller vid baren med två punkligt nybeställda Jack'N'Coke vid fem i två. Månaderna gick och sakta började grabbarna tina fram i takt med våren och det blev tillslut även sommar detta sorgens år.
Kontakten med de ett år yngre flickorna från västra Umeås lite finare områden blev under året allt intensivare och i Maj mynnade det hela ut i att ett hus hyrdes under gemensam flagg och ännu en minnesvärd sommar fick en riktig kickstart. Solandet på balkongen, grillandet framför huset, bråken med grannarna, sprängfesterna ja allt verkade finnas i obegränsad mängd i Maj månad. Sommaren rullade vidare och Johan kom hem efter 11 månader i Boden och samtliga utom undertecknad och Bålfors drog till Borlänge där en fantastiskt varm helg i fyllans och musikens tecken gick av stapeln. Juni blev Juli och festandet fortsatte men i fjärran hade orosmoln börjat bildas. I takt med att sommarjobben tog slut började fler och fler av bröderna att titta sig omrking för efter en bättre framtid. Modin var först att lämna då flyttbilen gick till Falun för studier och en känsla av olust spred sig i kollektivet då det sakta gick upp för bröderna att allt inte varar för evigt. Så när löven började ta nya färger lämnade även Englund Umeå tillsammans med den nyfunna flickvännen för det regniga Bergen i rövlandet till granne som går under namnet Norge.
Resten av grabbarna återgick till den livets vardag som hösten innebär och den ekonomiska situationen i riket gjorde sig åter påmind. I hopp om att återigen hitta livsglädjen drog ett gäng till Thailand en månad och nu sitter vi alla här i slutet av December och tittar tillbaka på ett händelserikt år. Soppan står klar på spisen och imorgon skall det nya året firas in. Vad framtiden bär med sig för bröderna är det få som kan säga men det står helt klart att ett antal utmaningar väntar. Bröderna måste övervinna de ökade distanserna och de saker livet kastar mot oss. Med högborgen riven måste de på hemmaplan dessutom hitta sig en ny samlingspunkt där förbrödrandet kan fortsätta men det är ändå med optimism vi tittar mot framtiden. Även om den bär med sig ytterliggare förändringar och nya utmaningar så ska nog även 2010 bli ett år som går i Garrans tecken.
Roland PoP - BA MÅ
Efter några veckor med hardcore-chillande och otaliga partier Risk så började grabbarna så smått hitta en plats i livets cirkel igen. Några gick tillbaka till posten, två började med att bit för bit sälja sin själ på Online (där båda i skrivande stund fortfarande säljer ut bitar av sig själv till högst bjudande, oerhört starkt), någon påbörjade värnplikten, någon försvann in i mörkrets korridorer på Skogaholms, någon slet för farsan och någon började vandra i Universitets celler och rum för ynka 2600 i månaden. Alla hade de dock en sak gemensamt de kopplade bort på veckorna för att sedan dränka sina sorger i på Coronas svettdoftande dansgolv eller vid baren med två punkligt nybeställda Jack'N'Coke vid fem i två. Månaderna gick och sakta började grabbarna tina fram i takt med våren och det blev tillslut även sommar detta sorgens år.
Kontakten med de ett år yngre flickorna från västra Umeås lite finare områden blev under året allt intensivare och i Maj mynnade det hela ut i att ett hus hyrdes under gemensam flagg och ännu en minnesvärd sommar fick en riktig kickstart. Solandet på balkongen, grillandet framför huset, bråken med grannarna, sprängfesterna ja allt verkade finnas i obegränsad mängd i Maj månad. Sommaren rullade vidare och Johan kom hem efter 11 månader i Boden och samtliga utom undertecknad och Bålfors drog till Borlänge där en fantastiskt varm helg i fyllans och musikens tecken gick av stapeln. Juni blev Juli och festandet fortsatte men i fjärran hade orosmoln börjat bildas. I takt med att sommarjobben tog slut började fler och fler av bröderna att titta sig omrking för efter en bättre framtid. Modin var först att lämna då flyttbilen gick till Falun för studier och en känsla av olust spred sig i kollektivet då det sakta gick upp för bröderna att allt inte varar för evigt. Så när löven började ta nya färger lämnade även Englund Umeå tillsammans med den nyfunna flickvännen för det regniga Bergen i rövlandet till granne som går under namnet Norge.
Resten av grabbarna återgick till den livets vardag som hösten innebär och den ekonomiska situationen i riket gjorde sig åter påmind. I hopp om att återigen hitta livsglädjen drog ett gäng till Thailand en månad och nu sitter vi alla här i slutet av December och tittar tillbaka på ett händelserikt år. Soppan står klar på spisen och imorgon skall det nya året firas in. Vad framtiden bär med sig för bröderna är det få som kan säga men det står helt klart att ett antal utmaningar väntar. Bröderna måste övervinna de ökade distanserna och de saker livet kastar mot oss. Med högborgen riven måste de på hemmaplan dessutom hitta sig en ny samlingspunkt där förbrödrandet kan fortsätta men det är ändå med optimism vi tittar mot framtiden. Även om den bär med sig ytterliggare förändringar och nya utmaningar så ska nog även 2010 bli ett år som går i Garrans tecken.
Roland PoP - BA MÅ
Kommentarer
Trackback
