Garran

Jag har fan i mig nått den totala botten i livet. Gårdagkvällen fick mig att inse att mitt liv kanske inte riktigt går i den riktning som är tänkt. Det börjar alltså med en riktigt trevlig garranförfest där man ändå tycker att man är med i matchen men det skulle visa sig att så inte var fallet. Det börjar redan från sekund ett på olles, tappar bort johan när han går på toan och glider in mot baren där jag träffar två tjejer där förnedringen börjar. Jag kollrar bort mig totalt i det dom säger och INGENTING av det fastnar i mitt lagomt berusade huvud. Kvällen går sedan vidare i en karatetakt där rödvinet flödar allt snabbare ner i min strupe. Som vanligt intresserar jag mig för random randomsson och bröderna är helt försvunna i dimman. Självförnedringsodyssen fick sedan ett abrupt när jag kort och gott blev utkastad. Ringde sedan Hörnberg och minns inte ett ord av vad han sa i bilen och i garran till en jävligt lyxig pasta bangladesh med Bullens Pilsnerkorv. Den enda ljusglimten i tillvaron just nu är att jag (tror jag) tog utkastningen som en man iaf och inte ens försökte prata bort det.
Så jag vaknade upp imorse med en jävulsk huvudvärk, en mystisk röd klegga på Golorna som ser oroväckande lik ut en blandning av tacosköttfärs och rödvin, årets ångest, inkorgen på mobilen strängd med sms från 95orna som vill ha skjuts till träningen kl 13.00, inga pengar och vetskapen om att jag har lovat bort mig till både stenman och holma ikväll så det finns en risk att jag återupprepar hela skiten ikväll.
Det är underbart att vara tonåring!

Roland PoP - KUNGEN av bakfylleångest