våffelmannen
Edwin Cole kör igenom Rema distrubitions breda gångar och drömmer om alla de ting som ska handlas och uträttas under den annalkande helgen, kanske blir det en ny truckerkeps med matchande skjorta, eller en Garran tatuering på vänster arm? Han har även beslutat sig för att gå på spelning den 14 juni för att se Mark Knopfler plinka på gittaren och den biljetten måste inhandlas snarast.
Plötsligt slängs Edwin in i verkligheten igen, klockan är redan 11.27 och den efterlängtade lunchen ska precis börja. Med gasen i botten så parkerar han truck nummer 13 på truckplats 24 och möter upp med sin goda vän Christoffer Holmberg. På väg mot cafeterian så pratas det både om hur dåliga Landlords egna kartonger är och varför Magne är en sådan plockgud en fast han är både efterbliven och fet.
På Fredagarna på Rema så bjuds det alltid på våfflor till de hårt arbetande anställda. Man måste iofs göra dem själva och våffelsmeten tar oftast slut redan vid 11.45 tiden, så det var därför Edwin tänkte vara lite slug och redan i början av lunchen starta med våffeljärnen. Det är dock kö när han når fram till våffeljärnen och han får vänta i långa 5 minuter på att Magne ska bli klar med sina våfflor, han har nämligen ockuperat båda järnen.
Edwin greppar smetsleven med sin högra hand med ett stadigt grepp och häller en lagomt stor mängd smet ner i våffeljärnet (det ska ju räcka till dem andra också) till höger och slänger igen locket med ett leende på läpparna. Han ska ha både smör, socker och sylt på våfflorna så fort dem är färdiga. Efter två minuter, den förväntade tiden för att våfflorna ska bli klara så lyfter Edwin på locket igen och till sin förvåning så upptäcker han att våfflorna är långt ifrån klara och att järnet blir svalare och svalare. Men Edwin har inte tappat hoppet om att dem ska hinna bli klara innan järnet har blivit allt för kallt. men efter 15 minuter så blir han tvungen att erkänna sig besegrad och slänger de två halvfärdiga våfflorna i soptunnan. Besviken bestlutar han sig för att äta lite sallad och två räkmackor innan han ger sig på en andra dust med våfflorna, denna gång med det vänstra järnet. Till sin fasa upptäcker han att det nu har bildats en hyffsat lång kö igen. Klockan tickar vidare och när Edwin äntligen nått fram till det vänstra våffeljärnet så är smeten slut! Christoffer tar ögonblicket till vara och gör sig rolig på Edwins bekostnad och visar stolt upp sina egna våfflor som är tjockare än en limpa.
klockan slår tolv och det är dags för att återgå till kolliplockandet.... Men denna gången så är det slutdrömt och det enda som edwin tänker på är hur han ska mörda den nya dåliga mattanten.
/öjvin
Plötsligt slängs Edwin in i verkligheten igen, klockan är redan 11.27 och den efterlängtade lunchen ska precis börja. Med gasen i botten så parkerar han truck nummer 13 på truckplats 24 och möter upp med sin goda vän Christoffer Holmberg. På väg mot cafeterian så pratas det både om hur dåliga Landlords egna kartonger är och varför Magne är en sådan plockgud en fast han är både efterbliven och fet.
På Fredagarna på Rema så bjuds det alltid på våfflor till de hårt arbetande anställda. Man måste iofs göra dem själva och våffelsmeten tar oftast slut redan vid 11.45 tiden, så det var därför Edwin tänkte vara lite slug och redan i början av lunchen starta med våffeljärnen. Det är dock kö när han når fram till våffeljärnen och han får vänta i långa 5 minuter på att Magne ska bli klar med sina våfflor, han har nämligen ockuperat båda järnen.
Edwin greppar smetsleven med sin högra hand med ett stadigt grepp och häller en lagomt stor mängd smet ner i våffeljärnet (det ska ju räcka till dem andra också) till höger och slänger igen locket med ett leende på läpparna. Han ska ha både smör, socker och sylt på våfflorna så fort dem är färdiga. Efter två minuter, den förväntade tiden för att våfflorna ska bli klara så lyfter Edwin på locket igen och till sin förvåning så upptäcker han att våfflorna är långt ifrån klara och att järnet blir svalare och svalare. Men Edwin har inte tappat hoppet om att dem ska hinna bli klara innan järnet har blivit allt för kallt. men efter 15 minuter så blir han tvungen att erkänna sig besegrad och slänger de två halvfärdiga våfflorna i soptunnan. Besviken bestlutar han sig för att äta lite sallad och två räkmackor innan han ger sig på en andra dust med våfflorna, denna gång med det vänstra järnet. Till sin fasa upptäcker han att det nu har bildats en hyffsat lång kö igen. Klockan tickar vidare och när Edwin äntligen nått fram till det vänstra våffeljärnet så är smeten slut! Christoffer tar ögonblicket till vara och gör sig rolig på Edwins bekostnad och visar stolt upp sina egna våfflor som är tjockare än en limpa.
klockan slår tolv och det är dags för att återgå till kolliplockandet.... Men denna gången så är det slutdrömt och det enda som edwin tänker på är hur han ska mörda den nya dåliga mattanten.
/öjvin
Skriv pi/3 i polär form motherfucker!
ÄNTLIGEN! För den oinsatte så kan tillvaron här i bergen kanske bäst beskrivas som ett arbetarlivets universitet men skenet bedrar. Jag har under tio dryga veckor läst Ma E på distans men för dryga kvarten sen satte jag sista provet och kan nu äntligen gå tillbaka till att jobba 12timmars dagar! I övrigt så har det inte hänt jättemycket här på västfronten. Holma har ifrågasatt det afrikanska skolsystemet och edwin har fått frågor från det svenska samtidigt som en rejäl dos hemlängtan kom som ett brev på posten i takt med att löven slog ut. Norge har väl aldrig vart vackrare men nu vill jag bara hem till en brasa på Tallhedsvägen med diverse svenska ICAprodukter på gallret, mysfylla en onsdag i goda vänners lag.
Tills nästa inlägg om tre månader: Håll till godo!
Roland PoP - E Döööööle här?
Tills nästa inlägg om tre månader: Håll till godo!
Roland PoP - E Döööööle här?
