Garran

Det här vänner, och ovänner, är ett stort ögonblick. Efter att jim har fått bestämma rubrik har jag lämnats helt ensam med annas vita minilaptop för att få gästblogga på självaste garranbloggen. Befinner mig alltså i det här huset alla snackar om? Vilket jävla påhitt alltså, hur gick det till att 14 ungdomar i åldern 17-20 år fick hyra ett helt hus under en sommar, beläget i en lugn och harmonisk radhuslänga med en polis och småbarnsfamiljer som grannar? Det är fanimej orimligt.. fast tydligen inte, tack henrik och förlåt alla tallhedare för det oväsen vi redan hunnit föra och allt oväsen som vi med all säkerhet kommer att föra. inte meningen att förstöra eran sommar, men ett hett tips; get used to it, skaffa en sommarstuga eller helt enkelt fly landet.

Inflyttningsfesten är ju som tidigare nämnt redan avklarad.. Lyckat? det var det säkert, dock kan jag inte helt och hållet bekräfta det med tanke på att jag typ var lika full som vårt hus. Ikväll dock är jag väldigt nykter, till skillnad från övriga.. Underbart att då få sitta och blogga lite, något som jag aldrig tidigare gjort och som jag troligtvis aldrig mer kommer att göra. Just ja, det fanns ju lite önskemål från självaste lövet om att berätta om att vi har den skönaste balkongen som någonsin uppfunnits, att det finns stora planer på att styra upp vårt fina uterum och att tjej vs killrummet är ett faktum. INGET grisande i tjejernas rum där sängen är renbäddad med annas nyinhandlade sängkläder.

Brukar ni ens styckeindela? Inte den blekaste, men hoppas det, vill ju inte verka märkvärdig. "OOouuuuuäääääh, ditt cpbarn". Citerat Elina som just sket på sig då hon inte märkt att jag var i rummet. Aja, nu är det iaf dags att återvända till verkligeheten, nedervåningen och alla andra cpbarn. Ring mig så hörs vi som tex hedvig skulle sagt.

hadddeeeeee /juliam